Southward bound

Så styrde jag kosan mot Malmö – för första gången på mycket, mycket länge. Jag tillbringade i och för sig en dryg vecka i kvarteren kring Caroli under Malmöfestivalen 2014, då gode vännen – my brother by another mother, som det blev – Janne och jag becknade prima färskkorv med delikata tillbehör från vår foodtruck Korvmagasinet Express, men det räknas inte riktigt. Caroli Kyrkoplan samt diskrummet på Malmborgs var i princip det enda vi såg av staden, och nätterna tillbringades utan undantag i gästrummet hos väldigt goda vänner i Skegrie. Så bortsett från den sejouren tror jag inte jag varit i Malmö sen 2010.

Var jag på väg mot Köpenhamn? Eller hade jag av misstag fått i mig något belladonnapreparat?

Första chocken kom när tåget rullade in i Malmö. Jag hade precis noterat att även om Sydsvenskan flyttat in till centrum står den ensamma skrapan kvar vid Spillepengen, då plötsligt allt ljus försvann! Jösses! Var jag på väg mot Köpenhamn? Eller hade jag av misstag fått i mig något belladonnapreparat? Det visade sig att tåget stannade under Malmö C. Jag samlade ihop mitt bagage och följde med strömmen ut i en katakombmiljö som, slog det mig, föreföll vagt bekant från diverse deprimerande inslag i tevinyheterna om flyktingströmmar och gränskontroller. En rulltrappa ledde så småningom upp och ut – men väl utkommen i dagsljuset var det dags för nästa chock: någon har integrerat Malmö Centralstation med Månbas Alpha utan att informera mig. Bara sådär.

malmo-c1
Vafalls?

Djupt skakad inledde jag så en stadspromenad, i vilken jag försökte ta in det nya, uppdaterade Malmö med en småstadsbos ögon. Hur det gick? Det har jag för avsikt att redogöra för i nästa inlägg.

57 av 100 i #Blogg100

Nästa inlägg: Southward bound, del 2