Southward bound, del 4 – finalen

Dag 2 och 3, eller rättare sagt 2,5 – ity tåget hem gick redan vid tretiden på eftermiddagen – tillbringades med jobbrelaterade möten. På så vitt skilda venues som Espresso House, Mello Yello, Barista, Hotell Tunnel(e)ns frukostmatsal, La Bonne Vie och Vigårda Malmö. Just det där är kanske något jag saknar i Nora; träffpunkter. Jag har i och för sig redan redogjort för Golvtjänsts förträfflighet i det avseendet – men vill man sitta ner över en kopp kaffe eller rentav ett glas öl/vin/sprit/alkoholfritt alternativ är utbudet tämligen skralt. Visst, vi har Da Capo för kaffet, och Bryggerikrogen för allt det andra, men det förra inbjuder inte riktigt till häng – och det senare etablissemanget håller bara öppet torsdag t o m lördag så här off season. Stadshotellet håller sig i och för sig med en pub jag inte provat, men menyn inger inget vidare förtroende … Nåväl, jag kan ha fel – återkommer sannolikt med recension så småningom.

chicken
Vårkyckling på La Bonne Vie i Malmö. Breakfast for champions.

Turnerande rockorkestrar och nyrik fastighetsgulasch har numera ersatts av rosenkindade tyskar med powerpointpresentationer i blick.

På tal om hotell, ja. Jag var inbokad på Hotell Tunnel(e)n andra natten – ett ställe på vilket jag inte satt min fot sedan sent 80-tal, då en herre vi kan kalla Frans Kramer skötte ruljangsen. Eldkvarns Per ”Plura” Jonsson har beskrivit miljön som den var på den tiden i sitt epos ”Svart blogg”, och till hans rapport finns egentligen inget att tillägga. Jag nöjer mig med att konstatera att dåtidens gästblandning av turnerande rockorkestrar och nyrik fastighetsgulasch numera ersatts av rosenkindade tyskar med powerpointpresentationer i blick, och att det numera serveras bastant hotellfrukost i de medeltida källarvalv där en gång de prominenta köksmästarna Leif Mannerström och Crister Svantesson huserade. Samt att jag fick mig tilldelat det kanske märkligaste hotellrum jag någonsin övernattat i.

tunneln
A room with a view. Not.

Jag sov gott i alla fall. Och det var billigt.

60 av 100 i #Blogg100

Nästa inlägg: TBD

Support your local information centre

Familjeföretaget Olle Janssons Byggnads AB startades 1973, och bytte namn till Olle Janssons Golvtjänst AB tre år senare då det stod klart att det fanns en betydligt större lokal marknad för kvalificerad golvläggning än för allmänna byggjobb. 1981 flyttade företaget in på sin nuvarande adress, Prästgatan 24 i Nora, och fick därmed rejäla butiksytor. Man utökade sitt sortiment och blev en golv-vägg-färgbutik, sedermera med egen import av kakel och klinker från Spanien.

Familjen Jansson blev, efter mäklare, bank och ICA, Hustruns och min första kontakt med Noras näringsliv. Som tidigare nämnts är inte Bunkern att betrakta som ett renoveringsobjekt per se, det mesta håller ihop och behöver egentligen bara putsas upp lite. Med ett lysande undantag: badrummet. En av Husets Tidigare Ägare beslöt sent omsider att rusta upp det, men fann ingen anledning att göra det enligt norm. I stället anlitades en händig släkting som kaklade om utrymmet på ett sådant sätt att till och med en skumögd lekman som undertecknad vid blotta anblicken kunde konstatera att det var ett fuskjobb. Nu kom detta inte som en överraskning för oss, det hade flaggats för badrummets eländiga skick redan i besiktningsprotokollet.

turist

Hursomhelst, vi vände oss till Golvtjänst i akt och mening att titta på lite kakel och klinkers, samt på lite parkettlösningar (för en vacker dag ska även vardagsrummet piffas till). Nu, några veckor senare kan vi konstatera att vi förutom med ett badrum i vardande av personalen på Golvtjänst under mången trevlig pratstund även begåvats med tips, insikter och kontakter det skulle tagit oss avsevärt längre tid att förvärva på egen hand. Som ett Il Caffè, men utan kaffet.

46 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Gossip Central

Nja, rubriken är kanske lite missvisande. Kanske ”The Social Hub” hade varit bättre, om vi nu ska vädra lite anglicismer. På nedre Kungsholmen fungerade vårt kära Il Caffè som ett sådant nav, i alla fall för de gäster som bodde i grannskapet och/eller var hardcorestammisar. Jag har haft oräkneliga jobbmöten där, och i likhet med en hel del andra inlett arbetsdagen med en Il Caffè-frulle för att sedan sitta hukad över min MacBook och njuta caféets fria WiFi i fulla drag till långt in på eftermiddagen.

Ingen är mer välinformerad än caféets personal vad gäller stamgästernas aktuella civilstånd, boende, jobb och allmänna vanor. På gott och ont. Mest gott.

Hustrun och jag träffades där, och hade t o m  vår bröllopsmottagning där så småningom. Vidare har Il Caffè fungerat som ett logistiskt centrum – jag har hämtat resp för vidare befordran lämnat allt från podcastutrustning till nycklar, blombuketter och vinflaskor där – samt inte minst som en punkt där all slags information utbyts. Ingen är mer välinformerad än caféets personal vad gäller stamgästernas aktuella civilstånd, boende, jobb och allmänna vanor. På gott och ont. Mest gott.

golvtjanst

Så, finns det något liknande i Nora? Ja och nej. På trevliga caféet Da Capo får en, som tidigare rapporterats, en helt OK espresso – samt klassiska konditorivaror. Da Capo står för en utmärkt leverans av det man i allmänhet söker hos ett café. Men det där sociala navet för oss här i Nora utgörs kanske lite otippat av stadens ledande färgbutik: Olle Janssons Golvtjänst. Hur det kan komma sig? Det ber jag att få utveckla i morgon.

45 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD