Southward bound, del 3

Första natten tillbringades i Stenkällan, Husie. Ett lummigt och trevligt villaområde just ost-sydost om Malmö. En sen supé bestående av korv från Taylors&Jones (Den skånska generalagenten för dessa produkter är f ö ingen mindre än Korvhuset, med butik bl a på Västra Kanalgatan. Rekommenderas varmt.) med linser anrättades av gästen. Givet värdens profession (Apple Retail) pratades det en del datorer, ljud, och digitala skiften, men då familjen i likhet med Hustrun, Dottern och mig flyttat in i ett halvgammalt hus som i mångt och mycket burit deprimerande och/eller rätt och slätt förbryllande spår av Husets Tidigare Ägare kom vi snart in på väsentligheter. Efter att ha muttrat diverse otidigheter om de just nämnda och deras respektive illdåd höjde vi blicken en smula och pratade villaägarprojekt. Som trädäck. Deras var nästan färdigt – jättefint. Och jag, jag har planer. Jag hoppas få återkomma till dessa.

tradack

Nåväl – tidig arbetsdag väntade för samtliga nästa morgon, så någon riktig uppesittarkväll blev det inte.

Dag 2 inleddes med DM i stadsorientering – familjens tre söner skulle slussas runt till varsin förskola/skola. Ett äventyr – fyra bubblande energiknippen (jo, tre barn – men även pappan är något av ett kvicksilver) i bilen.

kids

Förskolan låg dessutom i princip vägg-i-vägg med Systembolaget Kungsholmstorg vilket ju var väldigt praktiskt emellanåt.

Jag tappade orienteringen fullständigt redan då vi rullade ut på Källbogatan, och tankarna gick till förskolelämningen på Kungsholmen. Där var det så välsignat ordnat att man kunde bära Dottern hela vägen, från dörr till dörr, de där morgnarna när hon mycket hellre ville vara hemma. 99 steg. Förskolan låg dessutom i princip vägg-i-vägg med Systembolaget Kungsholmstorg vilket ju var väldigt praktiskt emellanåt. (”– Det är OK, älskling! Jag kan hämta på fredag!”)

Numera tar även vi bilen, då Dotterns nuvarande förskola ligger en bit ut. Men det kan det vara värt. ”En bit ut” innebär nämligen att den ligger helt nära såväl skog som vatten, och att såväl lokaler som lekplats är många gånger större än de Stockholms förskolor i allmänhet kan erbjuda. Systembolag eller ej.

59 av 100 i #Blogg100

Nästa inlägg: Southward bound, del 4

Elektrikern kom på besök

Elektrikern kom på besök – egentligen bara för att fixa till ett uttag i badrummets kommod. Plus den därmed obligatoriska jordfelsbrytaren. Och för att installera vår nya spishäll med tillhörande ugn. (Som tidigare nämnts gav först spis och sedan ugn upp andan ungefär samtidigt som det blev klart att jag i samband med Hustruns boxcamp ska servera hennes adepter en ganska omfattande lunchbuffé.)

halogen

Utvecklingen inom hushållselektronik har gjort att salig veterinärens 6A-lösningar inte längre riktigt håller måttet.

Ett par armaturer skulle ses över också – bl a den fina rampen med halogenlampor som utgör en tämligen rejäl del av kökets arbetsbelysning. Sist men inte minst skulle elektrikern fixa till lite kablar som hängde och slängde på Bunkerns utsida, kabelrester som vittnade om ännu ett märkligt och/eller oavslutat projekt initierat av Husets Tidigare Ägare. Han passade även på att uppdatera proppskåpet – utvecklingen inom hushållselektronik har gjort att salig veterinärens 6A-lösningar inte längre riktigt håller måttet.

Ja, vad kan jag säga? Det var tänkt att ta ett par timmar – men det blev en heldag. Och jag börjar nu så smått bygga upp empirisk erfarenhet av det här som i princip alla husägare jag känner någon gång ventilerat alternativt jämrat sig över: med ett äldre hus blir aldrig någonsin riktigt färdigt. Det finns alltid något mer att göra. Samtidigt balanseras den där tilltagande Sisyfos-känslan av att åtgärder som att fixa el och belysning ger synnerligen konkreta resultat. Jag tror det är viktigt att ta med den balansen i planeringen inför fortsättningen. (Jag är mycket medveten om att sista meningen kan vara det i särklass mest banala yttrande ni hittills läst i den här bloggen. Men, you ain’t seen nothing yet, som BTO brukar sjunga.)

56 av 100 i #Blogg100

Nästa inlägg: TBD

Ett fönster mot den stora världen

OK, det är dags för ännu en djupdykning i Bunkerns historia. Arkitekten, den tidigare nämnde Nils G. Brink, ritade 1955 in ”underhållsfria eluminfönster med böjda hörn utan sammansättningar” i stället för vanliga fönsterbågar av trä. Inte bara fönster förresten – Bunkern har även försetts med tre balkongdörrar med böjda bågar och ”hiding top” för helt inbyggd persienn.

På allvar arkitektur- och designintresserade i bekantskapskretsen har närmast fallit i trans av förtjusning.

De helt inbyggda persiennerna har fått stryka på foten under årens lopp – jag misstänker att det helt enkelt blev för meckigt att plocka isär hela fönstret/balkongdörren så snart ett persiennsnöre började sno sig. Aluminiumramarna är dock kvar, intakta efter 60 år – till glädje för Hustrun och mig, ity de inte bara är täta utan också riktigt snygga. På allvar arkitektur- och designintresserade i bekantskapskretsen har närmast fallit i trans av förtjusning. Inte minst när de fått syn på de på 50-talet hypermoderna, närmast NASA-inspirerade fönsterbeslagen – numera skönt patinerade.

beslag

Ett och annat av just dessa har dock givit upp. Ren och skär materialtrötthet har tagit ut sin rätt. Jag hade just börjat fundera över vad vi på lite sikt skulle kunna ersätta dem med när vi i den stora lådan med blandad bråte Husets Tidigare Ägare lämnat efter sig hittade originalbroschyrerna. Och ni kan inte ana vad som hände sedan …

49 av 100 i #Blogg100

I morgon: Ett fönster mot den stora världen, del 2

Att bruka jorden, del 2

Jodå, fyra buskar kom i jorden – mellan skurarna. I Nora har det både regnat och haglat idag, varför vraken till pallkragar Husets Tidigare Ägare efterlämnat vackert får ligga och ruttna en vecka till. Utnyttjade dock några minuters uppehåll i blötvädret till att dokumentera den relativa explosionen av Scilla i gräsmattan. Blått är flott.

scilla

Vi kommer i princip att kunna binda kärvar och exportera framåt sommaren.

Omplanteringen av Dotterns och min framgångsrika inomhusodling får också vänta lite. Vi (OK, jag då) var ju särskilt stolta över att ha lyckats locka upp i alla fall från frö stundom svårodlad gräslök. Efter röjningsarbete i rabatterna kunde Hustrun rapportera om ett överflöd av gräslökstuvor på friland. Vi kommer i princip att kunna binda kärvar och exportera framåt sommaren.

Good or bad? The jury’s still out on that one.

48 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Support your local information centre

Familjeföretaget Olle Janssons Byggnads AB startades 1973, och bytte namn till Olle Janssons Golvtjänst AB tre år senare då det stod klart att det fanns en betydligt större lokal marknad för kvalificerad golvläggning än för allmänna byggjobb. 1981 flyttade företaget in på sin nuvarande adress, Prästgatan 24 i Nora, och fick därmed rejäla butiksytor. Man utökade sitt sortiment och blev en golv-vägg-färgbutik, sedermera med egen import av kakel och klinker från Spanien.

Familjen Jansson blev, efter mäklare, bank och ICA, Hustruns och min första kontakt med Noras näringsliv. Som tidigare nämnts är inte Bunkern att betrakta som ett renoveringsobjekt per se, det mesta håller ihop och behöver egentligen bara putsas upp lite. Med ett lysande undantag: badrummet. En av Husets Tidigare Ägare beslöt sent omsider att rusta upp det, men fann ingen anledning att göra det enligt norm. I stället anlitades en händig släkting som kaklade om utrymmet på ett sådant sätt att till och med en skumögd lekman som undertecknad vid blotta anblicken kunde konstatera att det var ett fuskjobb. Nu kom detta inte som en överraskning för oss, det hade flaggats för badrummets eländiga skick redan i besiktningsprotokollet.

turist

Hursomhelst, vi vände oss till Golvtjänst i akt och mening att titta på lite kakel och klinkers, samt på lite parkettlösningar (för en vacker dag ska även vardagsrummet piffas till). Nu, några veckor senare kan vi konstatera att vi förutom med ett badrum i vardande av personalen på Golvtjänst under mången trevlig pratstund även begåvats med tips, insikter och kontakter det skulle tagit oss avsevärt längre tid att förvärva på egen hand. Som ett Il Caffè, men utan kaffet.

46 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Allting går med elektricitet

Allting går med elektricitet. Inte minst säkringarna. På väggen i vårt pannrum återfinns ett proppskåp, med plats för inte mindre än 27 proppar. Jag misstänker att det har hängt där sedan 1956, då Villa Åkerström, sedermera Bunkern, uppfördes. Just intill hänger nämligen ett prydligt litet schema över vilken säkring som berör vilken elinstallation, och detta lilla schema uttrycker samma känsla för noggrannhet, ordning och kvalitet som kännetecknar såväl arkitektens som byggherrens arbete i övrigt.

proppar

Men. Efterhand som nya installationer tillkommit under 60 år, och gamla plockats bort, gäller inte längre ursprungsschemat. Och Husets Tidigare Ägare har inte funnit det mödan värt att uppdatera informationen på annat sätt än med en och annan spritpennekrumelur på själva proppskåpet.

Jag misstänker starkt att det ändå blir fråga om rätt mycket take-out i kosthållet framöver.

Detta är inget som allmänt sett får mig att ligga sömnlös om nätterna, men när propparna en efter en börjar tacka för sig innan spishällen och ugnen (som jag misstänker är de utlösande faktorerna) slutligen klappar ihop alldeles – då blir det rörigt. En (1) platta på spishällen fungerar fortfarande, men jag misstänker starkt att det ändå blir fråga om rätt mycket take-out i kosthållet framöver. För nu kommer nästa frågeställning: vad ersätta den havererade hällen med? Induktionshäll eller glaskeramik? Touch eller vred? Kanske rentav en gasspis? Och ugnen sen? Leveranstid på det? Vågar man köpa en begagnad keramikhäll i avvaktan på den riktiga köksrenoveringen vi avser genomföra när vi anser oss ha råd – vilket bör bli lagom till vinterolympiaden i Peking 2022?

Alla dessa frågor – inte visste jag att de var livet.

40 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Inför vårsådden

Så nalkas en helg igen. På schemat står att än en gång ge oss i kast med trädgården. Eller ”tomten” är kanske mer korrekt i dagsläget. Med ambitionen att skapa en trädgård, på lite sikt. Det känns som en bra idé att hålla ambitionsnivån lite lagom så här år 1. Röja upp, snygga till, och på något vis få bukt med mossan, som förvisso gör gräsmattan tät, grön och skön – men som kanske blivit väl dominant. Och så har jag tänkt göra processen kort med de ruttnade vrak till odlingslådor som alldeles för länge fått stå som monument över en av Husets Tidigare Ägares tillkortakommanden i trädgårdsskötsel. Nu måste det nämligen göras plats för mina.

Jag har hittat vad jag tror är alldeles förträffliga odlingslådor i obehandlad gran, till ett väldigt överkomligt pris. Problemet är väl bara leverantören. Biltema ska man nämligen akta sig för, är det generella råd jag fått – men 99 spänn styck? Oemotståndligt. Och vad kan egentligen gå fel med en odlingslåda? Tja, det lär i så fall framtiden utvisa.

odlingslada

Fyra lådor tänkte jag sätta upp – och förutom kryddväxterna Dottern och jag redan sått i köksfönstret är tanken att de ska rymma plocksallat, spenat, mangold och morötter – samt en liten specialare som utmanar oddsen lite grann, här i odlingszon 4.

Bland allt kött och all finchark rymdes bara tre varor som inte kom direkt från djurriket: bröd, tomater och broccoli rabe.

När Hustrun bodde i New York var hon frekvent kund hos en kötthandlare/charkuterist av italiensk börd som erbjöd ett brett sortiment av prima nöt- och fläskkött samt alla upptänkliga varianter på lufttorkad skinka, salami, mortadella och salsiccia. Med mera. Mycket mera. Bland allt kött och all finchark rymdes bara tre varor som inte kom direkt från djurriket: bröd, tomater och broccoli rabe. Eller cima di rapa, som de säger i Italien. (Jag har googlat lite och fått klart för mig att ett av de enklaste och godaste sätten att njuta denna på våra breddgrader av någon anledning så sällsynta, snudd på okända grönsak är att fräsa blad och stjälkar i en panna med olivolja, sardeller och vitlök. Strösslas sedan några rostade pinjenötter över anrättningen just före servering når man fulländning. Föredömligt enkelt – och enligt Hustrun närmast beroendeframkallande gott.)

cimadirapa.jpg

Både Hustrun och jag har med ljus och lykta sökt den här exotiska grönsaken lite varstans under flera år, men vare sig hötorgsstånd, saluhallar eller nudelpalats har kunnat presentera den – om de ens förstått vad vi eftersökt. Men nu har jag i alla fall lyckats hitta frön, via utmärkta gourmetgarage.se. Vi får se vad det blir. Förpackningen säger 40 dagar från sådd till skörd, så med sådd om en vecka eller två lär det ha hänt något i slutet av maj om lyckan står mig bi. Jag avser att hålla min läsekrets informerad i ärendet.

31 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD