Southward bound, del 3

Första natten tillbringades i Stenkällan, Husie. Ett lummigt och trevligt villaområde just ost-sydost om Malmö. En sen supé bestående av korv från Taylors&Jones (Den skånska generalagenten för dessa produkter är f ö ingen mindre än Korvhuset, med butik bl a på Västra Kanalgatan. Rekommenderas varmt.) med linser anrättades av gästen. Givet värdens profession (Apple Retail) pratades det en del datorer, ljud, och digitala skiften, men då familjen i likhet med Hustrun, Dottern och mig flyttat in i ett halvgammalt hus som i mångt och mycket burit deprimerande och/eller rätt och slätt förbryllande spår av Husets Tidigare Ägare kom vi snart in på väsentligheter. Efter att ha muttrat diverse otidigheter om de just nämnda och deras respektive illdåd höjde vi blicken en smula och pratade villaägarprojekt. Som trädäck. Deras var nästan färdigt – jättefint. Och jag, jag har planer. Jag hoppas få återkomma till dessa.

tradack

Nåväl – tidig arbetsdag väntade för samtliga nästa morgon, så någon riktig uppesittarkväll blev det inte.

Dag 2 inleddes med DM i stadsorientering – familjens tre söner skulle slussas runt till varsin förskola/skola. Ett äventyr – fyra bubblande energiknippen (jo, tre barn – men även pappan är något av ett kvicksilver) i bilen.

kids

Förskolan låg dessutom i princip vägg-i-vägg med Systembolaget Kungsholmstorg vilket ju var väldigt praktiskt emellanåt.

Jag tappade orienteringen fullständigt redan då vi rullade ut på Källbogatan, och tankarna gick till förskolelämningen på Kungsholmen. Där var det så välsignat ordnat att man kunde bära Dottern hela vägen, från dörr till dörr, de där morgnarna när hon mycket hellre ville vara hemma. 99 steg. Förskolan låg dessutom i princip vägg-i-vägg med Systembolaget Kungsholmstorg vilket ju var väldigt praktiskt emellanåt. (”– Det är OK, älskling! Jag kan hämta på fredag!”)

Numera tar även vi bilen, då Dotterns nuvarande förskola ligger en bit ut. Men det kan det vara värt. ”En bit ut” innebär nämligen att den ligger helt nära såväl skog som vatten, och att såväl lokaler som lekplats är många gånger större än de Stockholms förskolor i allmänhet kan erbjuda. Systembolag eller ej.

59 av 100 i #Blogg100

Nästa inlägg: Southward bound, del 4

Sometimes it snows in April

Det var idag det skulle ske. Pallkragarna, de i denna min blogg så flitigt omskrivna, skulle placeras ut. Inoljade och fina skulle de fyllas med lika delar jord och naturgödsel innan sådd. Tvivelsutan vårens höjdpunkt ur den nyblivne hemodlarens perspektiv, föreställer jag mig. Men alla sådana planer kom på skam, ity Kung Bore i vad jag hoppas var en sista spasm fördrev denna så lovande aprilsöndag genom att varva hagel med snöblandat regn.

 

bordet
Vårt fina utomhusmöblemang hade dock redan fått ett par omgångar teakolja, så där torde ingen skada vara skedd.

 

Tji fick jag, således. Gröna fingrar? Snarare blåfrusna. Det blev till att utöva agrar verksamhet inomhus istället – omplantering av Dotterns och mina hittills (peppar, peppar) tämligen framgångsrika försök i den vägen. A work in progress – bilder kommer nästan säkert i morgon.  

”Hata” är ett väldigt starkt ord, som vi rent allmänt skulle tjäna på att reservera för helt andra företeelser.

De uppmärksamma läsarna har vid det här laget noterat att den löpande texten i detta inlägg är lila. Tillsammans med valet av rubrik blir det min tip o’ the hat till den store lille musikern från Minneapolis: Prince, som häromdagen gick bort alldeles för tidigt. Hans musik står inte att finna på Spotify, så här hemma har de två album jag har i datorn spelats rätt flitigt – fram till att en tidigare kollega och god vän tipsade om att i princip hela Prince produktion står att finna hos streamingtjänsten vi älskar att avsky (för ”hata” är ett väldigt starkt ord, som vi rent allmänt skulle tjäna på att reservera för helt andra företeelser): nämligen Tidal. 30-dagars provabonnemang på den tjänsten är helt gratis, om man använder den här länken: http://tidal.com/se/try-now
Tack igen, Anna.

55 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Att bruka jorden, del 2

Jodå, fyra buskar kom i jorden – mellan skurarna. I Nora har det både regnat och haglat idag, varför vraken till pallkragar Husets Tidigare Ägare efterlämnat vackert får ligga och ruttna en vecka till. Utnyttjade dock några minuters uppehåll i blötvädret till att dokumentera den relativa explosionen av Scilla i gräsmattan. Blått är flott.

scilla

Vi kommer i princip att kunna binda kärvar och exportera framåt sommaren.

Omplanteringen av Dotterns och min framgångsrika inomhusodling får också vänta lite. Vi (OK, jag då) var ju särskilt stolta över att ha lyckats locka upp i alla fall från frö stundom svårodlad gräslök. Efter röjningsarbete i rabatterna kunde Hustrun rapportera om ett överflöd av gräslökstuvor på friland. Vi kommer i princip att kunna binda kärvar och exportera framåt sommaren.

Good or bad? The jury’s still out on that one.

48 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Att bruka jorden

Nu är det dags. I morgon söndag ska de frön Dottern (nåja) och jag satte för en tid sedan planteras om, i större krukor. Krukorna hittar vi på det lokala lågprisvaruhuset MM, där jag  hoppas vi också kan hitta prima såjord till fyndpris.

kryddor

Allt vi satte har grott enligt plan – från vänster till höger: basilika, körbärstomat (2 sorter), gräslök och chili/peperoncino. Just gräslöken kan vara nog så knepig att driva upp, enligt sakkunskapen. So far, so good alltså.

skor
Dottern har klätt sig för ändamålet. ”Blomskor betyder tur när man planterar, pappa!”

Nästa punkt på dagordningen blir att plantera fyra buskar vår granne hade över. Två ex av Ölandstok, samt två ingen riktigt har koll på vad det är. Sist men inte minst ska de ruttnande gamla pallkragarna demonteras och forslas bort. Fullt dagsschema, alltså. Vaddå ”fritid”?

47 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

”Det börjar ta form …”

Så lät det bland söndagsflanörerna i Malmö under några år i början av 2000-talet, när Turning Torso var under uppförande. På samma sätt känner vi här i Bunkern. Vårt vardagsrum (eller ”salong”, som Dottern säger), står i princip färdigt vad gäller väggar och möblemang. Fint va?

gothlin
Soffgrupp från Bukowskis, resten krigsbyte från Tyskland.

Jag narras naturligtvis. Bilden visar en interiör från Göthlinska Gården här i Nora, ett borgarhem från senare hälften av 1800-talet. Den välbärgade familjen Göthlin flyttade in år 1885. Huset och dess inredning är bevarat exakt så som det såg ut när den sista familjemedlemmen, dottern Ingrid Göthlin, bodde här. Här finns prov på Fröken Ingrids stora intresse, porslinsmålning men också konst, fotografier, möbler, leksaker och prydnadsföremål daterade från 1600-talet och framåt.

Nej, vårt vardagsrum – som på planeringsstadiet var tänkt att andas 50-tal från början till slut – rymmer numera en eklektisk samling av traderakap och blocketfynd vi finner tröst att sjunka ner i när blotta tanken på en skakig elcentral, en av ålder svårt försvagad oljepanna och en lynnig varmvattenberedare bara blir för mycket. Bilder kanske kommer så småningom.

43 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Senaste nytt

Senaste nytt, återigen ur ett synnerligen lokalt perspektiv. Håll till godo!

  1. Dottern kom hem från förskolan förra veckan och kungjorde att hon äääälskar blodpudding. Som den oldtimer jag är gladde det mig att man överhuvudtaget fortfarande serverar denna skolköksklassiker, som tillsammans med ärtsoppa egentligen är det enda jag minns med glädje från skoltidens luncher. Hustrun är däremot inte fullt så förtjust i just den här delikatessen, så Dottern och jag passade på när mamma var på tjänsteärende i Örebro tidigare i kväll.

    pudding

    Bacon och rårörda lingon till. Samt mjölk. Det kan vid närmare eftertanke vara första gången sedan 1981 jag dricker mjölk till middagen.

  2. Pallkragarna är inhandlade – helgen är räddad. De ska nämligen bestrykas med linolja för att hålla mer än en säsong, och så ska de placeras snyggt och ändamålsenligt innan de fylls med lika delar jord och naturgödsel.
  3. Vi börjar se ljuset i slutet av tunneln vad gäller badrumsrenoveringen. Hittar vi bara den magiska formeln för samordning mellan rörläggare, golvläggare, snickare och elektriker hyser vi gott hopp om att kunna duscha i god tid innan industrisemestern.

37 av 100 i #Blogg100

I morgon: På resande fot

Action points

Jag tänkte sätta upp några action points för nästa vecka. Ja, egentligen var de uppsatta för helgen – men efterhand som veckorna gått här har jag nått viss insikt i villaproblematiken. I Stockholm hade vi ett grannpar som med en lättnadens suck lämnade villan i Nacka när barnen väl var utflugna, till förmån för en vindsvåning på Kungsholmen – utan trädgård, utan häckklippning, utan snöskottning, med mera. Ja, ni fattar. Det gör jag också. Nu.

För en snart fyraåring har lövhögar egentligen bara ett syfte: man ska hoppa i dem, och låta löven spridas för vinden.

Hustrun hade fullt upp med sina nya lokaler idag, så Dottern och jag tog oss an det där med att räfsa löv. Nu vill jag för all del inte skylla allt på henne, men för en snart fyraåring har lövhögar egentligen bara ett syfte: man ska hoppa i dem, och låta löven spridas för vinden. Uppgiften började i så småningom i allt väsentligt påminna om ett sisyfosarbete, och jag fann för gott att lägga ner efter någon timme för att istället gå över utemöblerna med teakolja. Ett trettiotal kvadratmeter hann vi dock med. Återstår bara lite mer än fjortonhundrafemtio.

Nåväl, jag har ett par action points som blir betydligt roligare att ta itu med också. De ruttnande gamla odlingslådorna ska ersättas med nya, fina, med linolja impregnerade (tack för info, Patrik!) – under fröjd och gamman. Vidare återfanns idag ytterligare några titlar ur min farfars produktion. Jag har tidigare nämnt ”Sommartorpets trädgård”. Nu står ytterligare tre böcker på tur för läsning: ”Grönsaker till husbehov – Praktisk handledning i köksväxtodling”, Saxon & Lindström 1935, samt ”Köksväxtfröodling”, Nordisk Rotogravyr 1940 och sist men inte minst den förtjusande lilla boken ”Johannesörten”, Bokförlaget Fabel 1964, med illustrationer av Kaj Beckman.

johannes

I den här essayen (farfars ord) redogör han för precis allt som är värt att veta kring örtens sju svenska arter. Härligt nördigt. Här får man bl a veta att Johannesörten förr användes vid öltillverkning, som smaksättare och t o m som surrogat för humle. Lokalt har den gått under namnen ”jordhumle” och ”strandhumle”. I Dalsland kallade man den ”tobaksgräs” och rökte den. Se där lite spännande fakta att lägga på minnet inför någon middagskonversation!

33 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD