Southward bound, del 2

Så inledde jag då min promenad, i motvind och hällande regn, som så ofta i den här staden. Jag gick Kalendegatan upp för att sedan snedda in på Gustav Adolfs torg, varpå jag fortsatte på Södra Förstadsgatan i riktning Triangel(e)n. Just den sträckan var navet i min tillvaro för 15 år sedan. Jag bodde på nr 25, och var bekant med åtminstone någon av personalen i varje butik i kvarteren. Men, jag kunde konstatera att scenen har förändrats. Å ena sidan tämligen själlösa bjässar som HM, Cubus och Espresso House (numera – annat var det när paret Asker själva fungerade som baristi), å andra sidan verksamheter som inte riktigt ger intryck av att ha framtiden för sig. Ingen nämnd, ingen glömd. Njaee, ingen upplyftande syn direkt. Anyway – vem behöver HM eller Cubus när Prästgatan, shoppingstråket hemmavid, bl a rymmer Thomas Kläder? ”Med ett brett sortiment av märkeskläder för både dam och herr finns det något för alla, gammal som ung till både vardag och fest.”

Själv har jag inte varit i trakterna sen början av 90-talet, och då var det bara för att jag råkade ta bussen åt fel håll.

Efter en snabb visit på Storgatans kultur- och nöjespalats Bullen a k a Två Krögare a k a Bull’s Eye (men det där sista är det knappt någon som minns) tog jag mig vidare till Röda Nejlikan där gamla goda vännerna David Kallòs och Lars Hector numera bespisar alla som till äventyrs vågar sig till kvarteren kring Värnhemstorget. Själv har jag inte varit i trakterna sen början av 90-talet, och då var det bara för att jag råkade ta bussen åt fel håll. Gissa om jag tycker att torget i Nora är mysigare?

varnhembychrister
Värnhemstorget. Vad det saknar i charm tar det igen i fukt. Foto: Christer Brandsvig.

David och Lasse har hursomhelst, med benägen inredningshjälp från arkitekten SAR Abelardo Gonzalez skapat en ombonad och helskön liten restaurang. Dessutom känns det som att man för vidare en stolt marknadsföringstradition sen Lasses Trocadero-dagar …

david
David har inte tappat greppet. Sparriskalas på gång!

58 av 100 i #Blogg100

Nästa inlägg: Southward bound, del 3