Southward bound, del 4 – finalen

Dag 2 och 3, eller rättare sagt 2,5 – ity tåget hem gick redan vid tretiden på eftermiddagen – tillbringades med jobbrelaterade möten. På så vitt skilda venues som Espresso House, Mello Yello, Barista, Hotell Tunnel(e)ns frukostmatsal, La Bonne Vie och Vigårda Malmö. Just det där är kanske något jag saknar i Nora; träffpunkter. Jag har i och för sig redan redogjort för Golvtjänsts förträfflighet i det avseendet – men vill man sitta ner över en kopp kaffe eller rentav ett glas öl/vin/sprit/alkoholfritt alternativ är utbudet tämligen skralt. Visst, vi har Da Capo för kaffet, och Bryggerikrogen för allt det andra, men det förra inbjuder inte riktigt till häng – och det senare etablissemanget håller bara öppet torsdag t o m lördag så här off season. Stadshotellet håller sig i och för sig med en pub jag inte provat, men menyn inger inget vidare förtroende … Nåväl, jag kan ha fel – återkommer sannolikt med recension så småningom.

chicken
Vårkyckling på La Bonne Vie i Malmö. Breakfast for champions.

Turnerande rockorkestrar och nyrik fastighetsgulasch har numera ersatts av rosenkindade tyskar med powerpointpresentationer i blick.

På tal om hotell, ja. Jag var inbokad på Hotell Tunnel(e)n andra natten – ett ställe på vilket jag inte satt min fot sedan sent 80-tal, då en herre vi kan kalla Frans Kramer skötte ruljangsen. Eldkvarns Per ”Plura” Jonsson har beskrivit miljön som den var på den tiden i sitt epos ”Svart blogg”, och till hans rapport finns egentligen inget att tillägga. Jag nöjer mig med att konstatera att dåtidens gästblandning av turnerande rockorkestrar och nyrik fastighetsgulasch numera ersatts av rosenkindade tyskar med powerpointpresentationer i blick, och att det numera serveras bastant hotellfrukost i de medeltida källarvalv där en gång de prominenta köksmästarna Leif Mannerström och Crister Svantesson huserade. Samt att jag fick mig tilldelat det kanske märkligaste hotellrum jag någonsin övernattat i.

tunneln
A room with a view. Not.

Jag sov gott i alla fall. Och det var billigt.

60 av 100 i #Blogg100

Nästa inlägg: TBD

Annonser

Gossip Central

Nja, rubriken är kanske lite missvisande. Kanske ”The Social Hub” hade varit bättre, om vi nu ska vädra lite anglicismer. På nedre Kungsholmen fungerade vårt kära Il Caffè som ett sådant nav, i alla fall för de gäster som bodde i grannskapet och/eller var hardcorestammisar. Jag har haft oräkneliga jobbmöten där, och i likhet med en hel del andra inlett arbetsdagen med en Il Caffè-frulle för att sedan sitta hukad över min MacBook och njuta caféets fria WiFi i fulla drag till långt in på eftermiddagen.

Ingen är mer välinformerad än caféets personal vad gäller stamgästernas aktuella civilstånd, boende, jobb och allmänna vanor. På gott och ont. Mest gott.

Hustrun och jag träffades där, och hade t o m  vår bröllopsmottagning där så småningom. Vidare har Il Caffè fungerat som ett logistiskt centrum – jag har hämtat resp för vidare befordran lämnat allt från podcastutrustning till nycklar, blombuketter och vinflaskor där – samt inte minst som en punkt där all slags information utbyts. Ingen är mer välinformerad än caféets personal vad gäller stamgästernas aktuella civilstånd, boende, jobb och allmänna vanor. På gott och ont. Mest gott.

golvtjanst

Så, finns det något liknande i Nora? Ja och nej. På trevliga caféet Da Capo får en, som tidigare rapporterats, en helt OK espresso – samt klassiska konditorivaror. Da Capo står för en utmärkt leverans av det man i allmänhet söker hos ett café. Men det där sociala navet för oss här i Nora utgörs kanske lite otippat av stadens ledande färgbutik: Olle Janssons Golvtjänst. Hur det kan komma sig? Det ber jag att få utveckla i morgon.

45 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD