Elementens raseri, del 3 – finalen

Väl tillbaka på Kungsholmen fanns inte riktigt tid att oroa sig. Vi hade gått in i den absoluta slutfasen vad gällde packning inför flytt, och vi hann precis försegla de sista flyttkartongerna innan det ringde på dörren. Tre herrar som, skulle det visa sig, var och en representerade en tidigare sovjetrepublik (Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland), utsända av flytt- och städfirman med det kanske lite olyckliga namnet SS-Service, klev in och gav sig i kast med vårt lösöre. Soffor plastades, sängar monterades ner, flyttkartonger bars – allt medan ytterligare en duo anslöt för att genomföra flyttstädning. Tre timmar senare var det klart. Sanslöst effektivt.

Sedan bar det iväg. Två och en halv timme senare rullade vi in på uppfarten till Bunkern som till min lättnad stod kvar, som det verkade vare sig med brand- eller vattenskador. När vi sen öppnade ytterdörren möttes vi av rena rama drivhusvärmen – såväl golvvärme som konvektorelement hade fungerat klanderfritt sedan jag lämnade dryga dygnet tidigare. Fantastiskt. Flyttkommandot lossade minst lika effektivt som de tidigare lastat, slängde i sig varsin kopp Nescafé, tackade för sig och for iväg)*. Kvar satt lilla familjen och njöt sitt första kvällsmål i nya hemmet – allt i behaglig inomhustemperatur.

När jag väl kommit ut i pannrummet och tänt ljuset kunde jag bara konstatera att mina värsta farhågor just besannats.

Så småningom blev det dags att krypa till kojs, och hela familjen somnade tämligen raskt, utmattade som vi var av dagens vedermödor. 02.45 vaknade jag dock med ett ryck, slet på mig en morgonrock och stapplade ut till oljepannan. På något sätt hade jag nått insikt i sömnen, och när jag väl kommit ut i pannrummet och tänt ljuset kunde jag bara konstatera att mina värsta farhågor just besannats.

Oljechocken

Jag knäppte på mätaren med fingret (för det har jag sett dem göra på film), men visaren stod fortfarande på nära noll. Jag knackade på tanken också (det har jag aldrig sett dem göra på film, men jag kände det var dags för ett eget initiativ), varpå den gav ifrån sig ett bekräftande katedraleko.

En rundringning följande morgon gav vid handen att normal leveranstid på villaolja för ny kund låg på ca 3 veckor. En blödig säljare på Svea Energi förbarmade sig dock över oss, och såg till att vi fick leverans tidigare än så. Men, en dryg vecka utan varmvatten men med långkalsonger blev det ändå. Och vi fick lära oss ytterligare en skillnad mellan att bo i bostadsrätt på Kungsholmen och att bo i villa i Nora.

)* Jag kan varmt rekommendera SS-Service för allt som har med flytt och städ att göra. Som sagt, sanslöst effektiva, och dessutom trevliga. Dyra var de inte heller.

Nr 4 av 100 i #Blogg100

I morgon: ”Men den sociala biten då …”

Annonser

Elementens raseri, del 2

Väl åter i Bunkern kunde jag så installera elelementen – ett i varje ände av huset, på behörigt avstånd från allt som möjligen kunde tänkas fatta eld. ”Ei saa peitää”, ni vet.

konvektor2

Lagom till lunch kom så VVS-teknikern Anders på besök. Det där är lite speciellt med en liten stad jämfört med Stockholm. Nästan oavsett vad saken gäller; om jag behöver hjälp från nån form av serviceinrättning, med akut tandvård eller om jag bara vill beställa en pizza får jag i Stockholm räkna med en bra stund i telefonkö innan jag släpps fram till någon tonvalslösning som (i bästa fall) leder fram till att jag (så småningom) får hjälp. I Nora ringer jag bara upp, kommer fram direkt till en människa med vilken jag kommer kommer överens om en tid att ses. En behöver inte ens uppge sitt personnummer. Nästan lite overkligt, liksom.

Hur som helst, Anders ville genomföra vad han kallade en ”provtryckning” av golvvärmesystemet för att kontrollera att allt fungerade som det skulle. Bunkern är långt ifrån något renoveringsobjekt per se, men golvvärmen har trots allt 60 år på nacken. Sagt och gjort. Efter att ha inspekterat det som gick att inspektera utan att bryta upp golvet kunde Anders konstatera att cirkulationspumpen sett bättre dagar, bytte ut den och drog upp värmen rejält.

Om inte rören frös sönder skulle ju naturligtvis den kinesiska cheapo-lösningen skapa överslag i ledningarna och kåken brinna ner till grunden.

”Men nu lär det ta uppemot 24 timmar innan det ger full effekt – under förutsättning att allt funkar förstås. De där konvektionselementen var nog bra att du skaffade.” Sa Anders.

Jag skulle ljuga om jag påstod att jag var helt avslappnad under färden tillbaka till Stockholm. Skräckscenarierna avlöste varandra i min fantasi. Om inte rören frös sönder skulle ju naturligtvis den kinesiska cheapo-lösningen skapa överslag i ledningarna och kåken brinna ner till grunden.

Nr 3 av 100 i #Blogg100

I morgon: Elementens raseri, del 3 – finalen

Elementens raseri, del 1

Jag var först på plan när familjen skulle flytta in i mitten av januari. Jag företog en slags rekognosceringstur till Bunkern/Villa Vera helgen innan det riktiga flyttlasset skulle komma dundrande, för att se att allt var i ordning. Det var det. Åtminstone i princip. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle vara så förtvivlat kallt. Och så mycket snö. (Det förtjänar här att nämnas att Nora ligger i en betydligt kallare klimatzon än Stockholm – i odlingszon 4 närmare bestämt. Stockholm ligger i odlingszon 2. Så här är det vinter när det är vinter – inte något halvhjärtat slask som på Kungsholmen.)

thethingDet var runt -10° när jag rullade in vid middagstid, och framåt natten dök temperaturen ner mot -20°. Inomhus var det nätt och jämnt +6° när jag kom. För alldeles bortsett från att utomhusklimatet mer och mer påminde om miljön i John Carpenters klassiker ”The Thing” från 1982 – tänk bara bort rymdmonstret – hade husets tidigare ägare nogsamt stängt ner oljepannan någon dag tidigare i samband med avflyttning. Kanske extra olyckligt med tanke på att förutom en öppen spis är golvvärmesystemet, det av just oljepannan försörjda, det enda som ser till att samtliga 230 kvm är beboeliga vintertid.

Jag såg framför mig frysta och spruckna vattenledningar, översvämningskatastrof och hånskrattande försäkringstjänstemän.

Tufft läge alltså. Jag såg framför mig frysta och spruckna vattenledningar, översvämningskatastrof och hånskrattande försäkringstjänstemän, men lyckades så småningom få fjutt på oljepannan igen och brassade på så mycket jag vågade. Effekten lät dock vänta på sig, vilket jag i högsta grad gjordes medveten om när jag redde mitt nattläger på medhavt liggunderlag samt en sovsäck min kära hustru packat. En sovsäck vilken visade sig vara en ”juniormodell” som nästan men bara nästan nådde mig upp till armhålorna.

Nästa morgon (+12 inomhus och pannan slocknade lite då och då) gick så färden över Byggvaruhuset i Nora (”Nä tyvärr, de är helt slut …”) till Jula i Örebro, där två konvektorelement inhandlades. Betydligt billigare än jag hade vågat hoppas, och då var de ändå importerade ända från Folkrepubliken Kina.

Nr 2 av 100 i #Blogg100

I morgon: Elementens raseri, del 2

OK, det tog ett tag. Det medges.

Som framgår av det (enda) tidigare inlägget firar den här bloggen sju år i år. Jag reggade den redan i oktober 2009, och har sedan dess inte skrivit en rad.
De saker som låg mig särskilt varmt om hjärtat då, som media, kommunikation och innovation ur ett digitalt perspektiv fanns det redan så många som skrev om. Somliga väldigt bra, som Fredrik, Micke och Miriam t ex. Andra inte så bra.
Hur som helst, frasen ”The world needs another folk singer like I need a hole in the head” från Crackers ”Teen Angst” dök upp i mitt huvud, så jag tänkte jag skulle låta det hela vara ett tag – och så blev det onekligen.

Jag kan inte längre stå emot Fredriks locktoner.

Nu ska det emellertid bli ändring: jag kan inte längre stå emot nämnde Fredriks locktoner utan kommer att delta i den femte upplagan av #blogg100. Jag förbehåller mig rätten att vädra mina åsikter om det mesta som rör digital utveckling och change management (ity det fortfarande ligger mig varmt om hjärtat – det är ju mitt jobb), vidare kommer jag svårligen kunna avstå från att då och då reflektera över aktuella händelser inom kultur, politik och samhälle – men fokus för denna min blogg kommer att ligga på rapportering kring de företeelser en som ganska inbiten storstadsbo stöter på när en gör flytten från Stockholm till en väldigt mycket mindre stad. Från lägenhet till hus. Från balkong till 1500 kvm tomt.

OK. Tärningen är kastad. 🙂

Nr 1 av 100 i #Blogg100

bunkern

Bunkern a k a Villa Vera.

Blogg100