Ett fönster mot den stora världen, finalen

Där satt jag alltså i telefon med Sven-Erik Persson, som en gång i tiden varit President för ABs Eluminperspektiv amerikanska verksamhet. På min fråga om produktionen möjligen tagits över av någon annan aktör förklarade han att tillverkningen i Smålandsstenar tagits över av någon frireligiös rörelse på 60-talet (”– Nej, jag minns inte vilken. Hur ska jag förresten kunna komma ihåg det? Jag är ju 89 år fyllda!”), och sedermera lagts ner.

 

sapa

Själv gjorde jag reflektionen att det möjligen kunde hänga ihop med grundandet av Skandinaviska Aluminium Profiler AB (Sapa) 1963. Bolaget grundades i Vetlanda, av Nils Bouveng och Lars Bergenhem – den senare hade tjänstgjort som överingenjör vid Elumin i Smålandsstenar direkt efter sin civilingenjörsexamen från Chalmers 1955, innan även hann begav sig till USA för arbete inom nordamerikansk metallindustri fram till -63, då han alltså startade Sapa. (Sapa blev f ö med tiden oerhört framgångsrikt – 2014 hade det numera norska bolaget 23 500 anställda och omsatte 46, 4 miljarder NOK. Sorteras under ”Värdelöst vetande”.)

De där tankarna höll jag emellertid för mig själv samtidigt som jag slutgiltigt gav upp hoppet om att hitta några reservdelar till våra fina fönster. I stället kopplade jag av och lyssnade på Sven-Erik Perssons tilltagande ström av minnen, och bidrog egentligen bara med en stickreplik då och då. Han blev mäkta förtjust över att jag hittat Georg Oddners bilder för Elumin i Malmö Museums arkiv.
”– Men vad säger du? Finns de kvar? Då måste jag nästan ta mig ner till slottet och se på dem.”

Om jag känner till John Melin? Har påven lustig mössa? Är en grodas anus vattentätt?

Det visade sig att Georg Oddner var en av flera gemensamma bekanta, varpå Sven-Erik blev lite nyfiken på var jag kom ifrån. Jag förklarade att jag bott i Malmö i många år, och verkat som reklamman både där och i Helsingborg. ”– Men då känner du kanske till John Melin? Han var min svåger. Han var gift med min syster Signe.”

Om jag känner till John Melin? Har påven lustig mössa? Är en grodas anus vattentätt? Det var han och hans kompis Anders Österlin, under samlingsnamnet M&Ö, samt ytterligare en samling farbröder på Arbman, Arbman2, Hall & Cederquist och några till som en gång fick mig att bestämma mig för att bli ”reklamtecknare” som det hette då. Jag tror jag var tolv år gammal.

meto_stor
M&Ö – John Melin och Anders Österlin. Legender.

John Melin och jag träffades tyvärr bara vid ett tillfälle – något Kullander-evenemang i Malmö sent 80-tal, och vår konversation begränsades till ett ömsesidigt ”Hej”, starstruck som jag var. Jag fortsatte alltså beundra på håll, och än idag sitter ett av M&Ö:s arbeten på väggen i mitt kontor.

Kontentan då? Ja, inte löste jag mitt fönsterproblem inte. Nu står mitt hopp till mina högst rudimentära kunskaper i CAD och en i pris någorlunda överkomlig aluminiumfräsare. Däremot har jag lärt mig lite till om en aldrig så liten nisch i svensk industrihistoria, och fått en ny bekant i min gamla hemstad. Vårt telefonsamtal avslutades med ömsesidiga hedersbetygelser och ett löfte från min sida om att översända utskrifter av artiklarna jag hittat i diverse digitala arkiv. Sist men inte minst deklarerade Sven-Erik att jag var hjärtligt välkommen att titta in om jag hade vägarna förbi.
”– Du vet, sen tiden i USA har jag alltid en karaff färdigblandad Dry Martini i kylen.”

Stylish.

53 av 100 i #Blogg100

I morgon: Senaste nytt

Ett fönster mot den stora världen, del 4

Så, jag var på upploppet i min jakt på de futuristiska fönsterbeslagen – ett enda telefonsamtal skulle endera rädda min dag, min vecka, ja kanske t o m göra mig religiös, eller en gång för alla bekräfta mina farhågor: att de sedan länge förpassats till industrihistorien, tillsammans med bakelittelefoner, videokassetter, ånglok och V-jeans. Samtliga exempel på utmärkt framgångsrika produkter som tiden så småningom ändå sprang ifrån, av en eller annan anledning.

”– Reservdelar? Nej du, det var längesen. Var ringer du ifrån? Malmö? Jaså, Mora.”

Jag slog numret – och en mansröst svarade på fjärde signalen: ”– Hallå?”
Jag uppgav mitt namn och förklarade mitt ärende.
”– Reservdelar? Nej du, det var längesen. Var ringer du ifrån? Malmö? Jaså, Mora.” Tonen var avvaktande, snudd på kärv.

Efter att försiktigt ha förklarat att jag ringde från Nora snarare än Mora gav jag i all korthet en bakgrund till mitt ärende; hur arkitekten Nils G. Brink i mitten av 50-talet ritat in de underhållsfria Elumin-lösningarna, och hur de s a s utgjort kronan på verket i den modernistiska fest det färdiga huset kom att utgöra. (OK, jag bredde på lite – men det må väl vara hänt, givet situationen?) När jag så även redogjort för resultatet av mina efterforskningar i diverse digitalarkiv var all kärvhet som bortblåst. Det visade sig att mannen jag talade med hette Sven-Erik Persson, son till den byggmästare Persson som bland mycket annat skapade Elumin-fönstren, och grundade AB Eluminperspektiv, och han hade en hel del att berätta.

Sven-Erik lämnade Malmö tidigt 50-tal – han rymde mer eller mindre till Amerika, där han skrev in sig på Columbia University i New York City.

columbia
Världens för tillfället mest kraftfulla dator, Watson Lab, Columbia University, 1954.

Efter en tids studier där flyttade han till Ohio, där han startade bolaget Amelco, Inc., amerikansk agent och återförsäljare av Elumin-produkterna. Det gick väldigt bra till en början – vad som sedan hände fick jag inte riktigt klara besked om – men min känsla av att de juridiska turerna kring bolaget och dess närmaste konkurrent var början till slutet för den internationella satsningen förstärktes. Det må vara hur det vill med den saken – Sven-Erik flyttade tillbaka till Sverige i mitten av 60-talet (”– Det var min fru som inte ville bo i ett land där man sköt presidenten – sen sköt de ju hans bror också.”) för att sedan flytta vidare till Schweiz.

52 av 100 i #Blogg100

I morgon: Ett fönster mot den stora världen, finalen

Ett fönster mot den stora världen, del 3

AB Eluminperspektiv satsade alltså på den internationella marknaden i slutet av 50-talet, och jag har lyckats följa dess spår till USA.

En gång i tiden var det förhållandevis lätt för en svensk att etablera sig i USA. Man behövde egentligen bara övertyga de amerikanska immigrationsmyndigheterna om att man kunde stå för sin egen försörjning, att man inte var kommunist och heller aldrig deltagit i folkmord under det andra världskriget. Detta innebar att förhållandevis många svenskar tog chansen och reste över Atlanten även i någorlunda modern tid – inte sällan till betydligt mer soldränkta platser än Minnesota och Delaware som brukar räknas som de traditionella svenskbygderna. Som till the Golden State – California.

Detta har bl a inneburit att det under åren 1887 t o m 2007 producerades en tidning med namnet ”Vestkusten”, av och för svenskar i förskingringen.
I Vestkusten #23, 1964, kunde man bl a läsa följande:

eluminklipp_litet
Vestkusten #23, 1964. Thank you, California Digital Newspaper Collection.

Vidare tar han chansen att dissa motparten lite extra, genom att hävda att ”den svenska firman har mindre gott anseende i Sverige, och att den förlorade ett liknande mål i Danmark för några år sedan.”

För den som inte riktigt orkar dechiffrera faksimilet ovan kan jag berätta att det redogör för en rättstvist i vardande mellan AB Eluminperspektivs amerikanska licensinnehavare Amelco, i Stow, OH och Western Sky Industries, Hayward, CA.

Amelco har stämt Western Sky Industries på 10 miljoner dollar, och de sistnämnda har kontrat med en motstämning på samma belopp. Western Sky Industries president, direktör A. T. Lundgren (jodå, han är också svensk) intervjuas, och redogör för sin inställning till det hela. Vidare tar han chansen att dissa motparten lite extra, genom att hävda att ”den svenska firman har mindre gott anseende i Sverige, och att den förlorade ett liknande mål i Danmark för några år sedan.”

Kommen så här långt i mina efterforskningar började jag känna vad klockan var slagen. Tillverkningen i Smålandstenar var nedlagd sedan länge, och en sökning på amelco.com ledde blott till en cypriotisk madrasstillverkare. Givet så klippet ur Vestkusten kändes det som att Elumins amerikanska etablering mycket väl kunde kommit av sig just som ett resultat av patentstrider och stämningar. Mina chanser att hitta fönsterbeslagen var nog slim to none, som Iggy Pop säger i visan.

Det fanns bara ett sätt att få reda på det. Jag var äntligen redo att lyfta luren och slå det där 040-numret. Så det gjorde jag.
Och ni kan aldrig gissa vad som hände sedan …

51 av 100 i #Blogg100

I morgon: Ett fönster mot den stora världen, del 4

Ett fönster mot den stora världen, del 2

Jo, som nämndes i gårdagens inlägg återfanns originalbroschyrerna från Aktiebolaget Eluminperspektiv  i botten av en låda. Eluminperspektiv visade sig vara ett malmöföretag, med HK beläget på Tessins väg 1A när det begav sig – d v s 1955. Jag hann inte mer än just börja gotta mig åt loggan, layouten och språket i de eminenta trycksakerna förrän Hustrun, vid datorn, gav upp en serie förtjusta utrop: ”Firman finns fortfarande! I Malmö! På samma adress!” Jösses. The power of Google.

elumin

Detta innebar att det ändå fanns en, om än aldrig så liten, chans att hitta reservdelar. Men innan jag lyfte luren (för nån mejladress eller webbplats fanns inte) för att ringa och höra mig för, kände jag att jag var tvungen att förbereda mig. Eller rättare sagt – stålsätta mig. För jag visste ju någonstans att det egentligen bara fanns två sätt på vilket ett telefonsamtal till företaget skulle kunna avlöpa:
1. ”Ah du … Dom slutade vi tillverka 1964, på hösten.”, alternativt
2. ”Ah du … Vi hade en hel pall med såna beslag som stått här sen 1964 på hösten, men dom var där en polack som köpte för en tusenlapp i torsdags. Och vi hjälpte han att smälta ner dom.”

Sök och ni skall finna, som den alltid lika optimistiske Matteus uttryckte det. Och jag fann.

Så, för att i någon mån mildra besvikelsen jag befarade skulle bli det omedelbara resultatet av ett sådant samtal, beslöt jag mig för att googla vidare. Sök och ni skall finna, som den alltid lika optimistiske Matteus uttryckte det. Och jag fann.

Till att börja med hittade jag innovatören, grundaren, och i skånska byggkretsar legendariske Eric S. Persson (icke att förväxla med Eric Persson alias ”Hövdingen”, MFF:s ordförande 1937–1975) i 1966 års upplaga av Vem är vem. Där sammanfattas hans liv och karriär så här:

”PERSSON, ERIC S, byggmästare, Malmö, f i Tomelilla, Krist l, 24/1/98 av byggm Nils P o h h.
Byggm Malmö, planerat o byggt Malmgården, Ribershusomr, Friluftsstaden m fl, uppfunnit bl a perspektiv- o elumin-fönster, granitträ o kopparspont; fd verkst dir ab Eluminperspektiv.
Gift 23 m Magnhild Mårtensson, dtr t kyrkvärd Mårten Jönsson o h h. – Barn: Signe f 25, Sven-Erik f 27.”

Jag sökte vidare, och fann via Carlotta, databasen för museisamlingar, att den sedermera berömde och välrenommerade malmöfotografen Georg Oddner runt 1956 tagit ett antal reklamfotografier för Elumin. Som beställare uppgavs ”Byggar-Persson”.

Jag hittade så småningom fabriken också. Den fanns i Smålandstenar. På den tiden. Efterhand växte bilden av en tämligen lukrativ rörelse fram. Kanske gav de sig ut på den internationella marknaden också? Jojomensan. In the United States of America, no less.

Och ni kan inte ana vad som hände sedan …

50 av 100 i #Blogg100

I morgon: Ett fönster mot den stora världen, del 3

Ett fönster mot den stora världen

OK, det är dags för ännu en djupdykning i Bunkerns historia. Arkitekten, den tidigare nämnde Nils G. Brink, ritade 1955 in ”underhållsfria eluminfönster med böjda hörn utan sammansättningar” i stället för vanliga fönsterbågar av trä. Inte bara fönster förresten – Bunkern har även försetts med tre balkongdörrar med böjda bågar och ”hiding top” för helt inbyggd persienn.

På allvar arkitektur- och designintresserade i bekantskapskretsen har närmast fallit i trans av förtjusning.

De helt inbyggda persiennerna har fått stryka på foten under årens lopp – jag misstänker att det helt enkelt blev för meckigt att plocka isär hela fönstret/balkongdörren så snart ett persiennsnöre började sno sig. Aluminiumramarna är dock kvar, intakta efter 60 år – till glädje för Hustrun och mig, ity de inte bara är täta utan också riktigt snygga. På allvar arkitektur- och designintresserade i bekantskapskretsen har närmast fallit i trans av förtjusning. Inte minst när de fått syn på de på 50-talet hypermoderna, närmast NASA-inspirerade fönsterbeslagen – numera skönt patinerade.

beslag

Ett och annat av just dessa har dock givit upp. Ren och skär materialtrötthet har tagit ut sin rätt. Jag hade just börjat fundera över vad vi på lite sikt skulle kunna ersätta dem med när vi i den stora lådan med blandad bråte Husets Tidigare Ägare lämnat efter sig hittade originalbroschyrerna. Och ni kan inte ana vad som hände sedan …

49 av 100 i #Blogg100

I morgon: Ett fönster mot den stora världen, del 2

Att bruka jorden, del 2

Jodå, fyra buskar kom i jorden – mellan skurarna. I Nora har det både regnat och haglat idag, varför vraken till pallkragar Husets Tidigare Ägare efterlämnat vackert får ligga och ruttna en vecka till. Utnyttjade dock några minuters uppehåll i blötvädret till att dokumentera den relativa explosionen av Scilla i gräsmattan. Blått är flott.

scilla

Vi kommer i princip att kunna binda kärvar och exportera framåt sommaren.

Omplanteringen av Dotterns och min framgångsrika inomhusodling får också vänta lite. Vi (OK, jag då) var ju särskilt stolta över att ha lyckats locka upp i alla fall från frö stundom svårodlad gräslök. Efter röjningsarbete i rabatterna kunde Hustrun rapportera om ett överflöd av gräslökstuvor på friland. Vi kommer i princip att kunna binda kärvar och exportera framåt sommaren.

Good or bad? The jury’s still out on that one.

48 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Att bruka jorden

Nu är det dags. I morgon söndag ska de frön Dottern (nåja) och jag satte för en tid sedan planteras om, i större krukor. Krukorna hittar vi på det lokala lågprisvaruhuset MM, där jag  hoppas vi också kan hitta prima såjord till fyndpris.

kryddor

Allt vi satte har grott enligt plan – från vänster till höger: basilika, körbärstomat (2 sorter), gräslök och chili/peperoncino. Just gräslöken kan vara nog så knepig att driva upp, enligt sakkunskapen. So far, so good alltså.

skor
Dottern har klätt sig för ändamålet. ”Blomskor betyder tur när man planterar, pappa!”

Nästa punkt på dagordningen blir att plantera fyra buskar vår granne hade över. Två ex av Ölandstok, samt två ingen riktigt har koll på vad det är. Sist men inte minst ska de ruttnande gamla pallkragarna demonteras och forslas bort. Fullt dagsschema, alltså. Vaddå ”fritid”?

47 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD