Min farfar och Ulf Lundell

Min farfar och Ulf Lundell har inte mycket gemensamt. Men hade de någon gång träffats vet jag åtminstone ett ämne de kunnat fördjupa sig i: johannesörten. Min farfar Ernst Nilsson var, som den trogna bloggläsaren redan vet, växtförädlare till sin profession och hade såvitt jag vet ingen särskild relation till vare sig elektrisk gitarrmusik eller beatlitteratur.

Såväl romanen Jack som diktsamlingen Fruset guld antyder ett stort om än övergående intresse för vissa arter av vallmo och hampa.

Herr Lundell å sin sida kan knappast sägas ha vigt sitt yrkesliv åt foder- och nyttoväxter (även om såväl romanen Jack som diktsamlingen Fruset guld antyder ett stort om än övergående intresse för vissa arter av vallmo och hampa). Men så var det det här med johannesörten, eller Hypericum Perforatis som den heter när botanikerna får bestämma.

Hypericum_perforatum_flowerhead2_(14632463215)
Hypericum Perforatis. En färgstark liten gynnare.

Lundell besjöng den i Öppna landskap, stycket som av och till föreslagits som ny nationalsång – ”Där bränner jag mitt brännvin själv/och kryddar med johannesört / och dricker den med välbehag / till sill och hembakt vört”. Farfar skrev en bok om den – en bok som redan tidigare omnämnts i bloggen: Johannesörten, kort och gott. I den redogör min farfar för johannesörtens roll i folkmedicinen, behandlar dess historia som färgämne, ölkrydda och tobakssurrogat, men uppehåller sig allra mest vid dess kvalitéer som brännvinskrydda. Han citerar bl a Linné: ”kramas blommorna innan de slagit ut, mellan fingrarna, gifwa de ifrån sig en röd färg, hwarmed bondehustrurna färga sitt brännewin.”

Farfar var nämligen en hejare på det där med att krydda brännvin. Malört, pors  och svart vinbär var vid sidan av johannesörten favoriterna såvitt jag minns. Men han experimenterade även med andra varianter. Jag hade tänkt att dela med mig av receptet på johannesört idag, men efter att ha konstaterat att man inte kan börja plocka dess knoppar förrän tidigast vid midsommar kom jag fram till att det får anstå ett par månader. Nej, istället bjuder jag på ett annat, mer årstidsanpassat recept: björkskottsnaps. Är du under 20 år får du sluta läsa nu.

Strax innan björken fått sina första musöron, när knopparna bara fått en liten, liten tipp av grönt, är rätta tiden att plocka skotten. Stoppa dem i en burk, häll brännvinet över och låt essensen stå och dra i ungefär en vecka i rumstemperatur. Resultatet blir en guldbrun vätska som smakar och doftar tämligen starkt. Blanda ett drygt snapsglas essens med en halvflaska brännvin. Som alltid när man kryddar brännvin är den något alkoholsvagare Brännvin Special att föredra framför Renat. Agera nu, så har du en enastående showstopper/conversation piece till Valborg!

44 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s