Marschmusik

I samband med en längre tids konvalescens för drygt tio år sedan, då jag under en period var belagd med totalt träningsförbud, började jag promenera. Dels för att få någon form av motion (mitt midjemått, som alltid antytt ett stort och levande intresse för god mat – samt ett och annat glas till den – hotade att anta rent gargantuanska proportioner), dels för att denna mitt livs första sjukskrivning gjorde mig oerhört rastlös. Så jag promenerade. Ganska fantasilöst, om man ser till valet av promenadstråk.

Väl där gick jag två varv runt den stora, inbjudande men ack så ankskitsstinkande dammen innan jag gick samma väg hem.

Vid den här tiden var jag nämligen bosatt i Malmö, som inte för intet är känd som parkernas stad, och min slinga gick från Triangel(e)n via Konsthallen till Pildammsparken. Väl där gick jag två varv runt den stora, inbjudande men ack så ankskitsstinkande dammen innan jag gick samma väg hem. I ur och skur, varje dag, utan variation. För variationen tillhandahölls av min kära gamla slitvarg till iPod. Moby, KT Tunstall, Detroit Cobras, Aimee Mann, samt inte minst Morrissey ackompanjerade mina vandringar.

Ipod_backlight_transparent
3rd Generation Apple iPod. (Bild: Ilmari Karonen)

Den här vanan höll i när jag något år senare flyttade till Stockholm och Vasastan. Promenaderna hade i och för sig mer fått karaktären av powerwalks, och de gamla favoriterna (utom möjligen Morrissey) hade fått ge vika för Veronica Maggio, Duffy och direkt stockholmsnostalgi som Reeperbahn och Monica Z. Pildammsvarvet fick sin motsvarighet i Hagaparken; jag tog för vana att gå Brunnsviken runt – drygt 12 km – och emellanåt, när jag gick i parkens skogigaste del plockade jag lurarna ur öronen och njöt av den relativa tystnaden. ”Relativa”, då ljudet från E4:ans norrgående sträckning fungerade som en ständig ljudkuliss. Men kisade man med öronen kunde man låtsas att det var forsens brus man hörde.

hagbydammen
Hagbydammen. På spottavstånd från Bunkern.

Här i Nora har jag för avsikt att återuppta den goda vanan, nu när våren slutligen tycks ha kommit för att stanna. Ett bra sätt att lära känna en ny liten stad, och med iPoden utbytt mot en spotifybestyckad iPhone kan jag till och med ge lite nyare musik en chans. Och i det fall Silvana Imam känns alltför uppfordrande, Volbeat för stökiga eller Laleh för mycket sig själv kan jag även här fimpa musiken, plocka ut lurarna och njuta av bruset istället. Skulle jag någon gång längta tillbaka till Stockholm kan jag alltid blunda och låtsas att ljudet kommer från E4:an, och inte från vårfloden som landar i Hagbydammen.

41 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s