Action points

Jag tänkte sätta upp några action points för nästa vecka. Ja, egentligen var de uppsatta för helgen – men efterhand som veckorna gått här har jag nått viss insikt i villaproblematiken. I Stockholm hade vi ett grannpar som med en lättnadens suck lämnade villan i Nacka när barnen väl var utflugna, till förmån för en vindsvåning på Kungsholmen – utan trädgård, utan häckklippning, utan snöskottning, med mera. Ja, ni fattar. Det gör jag också. Nu.

För en snart fyraåring har lövhögar egentligen bara ett syfte: man ska hoppa i dem, och låta löven spridas för vinden.

Hustrun hade fullt upp med sina nya lokaler idag, så Dottern och jag tog oss an det där med att räfsa löv. Nu vill jag för all del inte skylla allt på henne, men för en snart fyraåring har lövhögar egentligen bara ett syfte: man ska hoppa i dem, och låta löven spridas för vinden. Uppgiften började i så småningom i allt väsentligt påminna om ett sisyfosarbete, och jag fann för gott att lägga ner efter någon timme för att istället gå över utemöblerna med teakolja. Ett trettiotal kvadratmeter hann vi dock med. Återstår bara lite mer än fjortonhundrafemtio.

Nåväl, jag har ett par action points som blir betydligt roligare att ta itu med också. De ruttnande gamla odlingslådorna ska ersättas med nya, fina, med linolja impregnerade (tack för info, Patrik!) – under fröjd och gamman. Vidare återfanns idag ytterligare några titlar ur min farfars produktion. Jag har tidigare nämnt ”Sommartorpets trädgård”. Nu står ytterligare tre böcker på tur för läsning: ”Grönsaker till husbehov – Praktisk handledning i köksväxtodling”, Saxon & Lindström 1935, samt ”Köksväxtfröodling”, Nordisk Rotogravyr 1940 och sist men inte minst den förtjusande lilla boken ”Johannesörten”, Bokförlaget Fabel 1964, med illustrationer av Kaj Beckman.

johannes

I den här essayen (farfars ord) redogör han för precis allt som är värt att veta kring örtens sju svenska arter. Härligt nördigt. Här får man bl a veta att Johannesörten förr användes vid öltillverkning, som smaksättare och t o m som surrogat för humle. Lokalt har den gått under namnen ”jordhumle” och ”strandhumle”. I Dalsland kallade man den ”tobaksgräs” och rökte den. Se där lite spännande fakta att lägga på minnet inför någon middagskonversation!

33 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s