Inför vårsådden

Så nalkas en helg igen. På schemat står att än en gång ge oss i kast med trädgården. Eller ”tomten” är kanske mer korrekt i dagsläget. Med ambitionen att skapa en trädgård, på lite sikt. Det känns som en bra idé att hålla ambitionsnivån lite lagom så här år 1. Röja upp, snygga till, och på något vis få bukt med mossan, som förvisso gör gräsmattan tät, grön och skön – men som kanske blivit väl dominant. Och så har jag tänkt göra processen kort med de ruttnade vrak till odlingslådor som alldeles för länge fått stå som monument över en av Husets Tidigare Ägares tillkortakommanden i trädgårdsskötsel. Nu måste det nämligen göras plats för mina.

Jag har hittat vad jag tror är alldeles förträffliga odlingslådor i obehandlad gran, till ett väldigt överkomligt pris. Problemet är väl bara leverantören. Biltema ska man nämligen akta sig för, är det generella råd jag fått – men 99 spänn styck? Oemotståndligt. Och vad kan egentligen gå fel med en odlingslåda? Tja, det lär i så fall framtiden utvisa.

odlingslada

Fyra lådor tänkte jag sätta upp – och förutom kryddväxterna Dottern och jag redan sått i köksfönstret är tanken att de ska rymma plocksallat, spenat, mangold och morötter – samt en liten specialare som utmanar oddsen lite grann, här i odlingszon 4.

Bland allt kött och all finchark rymdes bara tre varor som inte kom direkt från djurriket: bröd, tomater och broccoli rabe.

När Hustrun bodde i New York var hon frekvent kund hos en kötthandlare/charkuterist av italiensk börd som erbjöd ett brett sortiment av prima nöt- och fläskkött samt alla upptänkliga varianter på lufttorkad skinka, salami, mortadella och salsiccia. Med mera. Mycket mera. Bland allt kött och all finchark rymdes bara tre varor som inte kom direkt från djurriket: bröd, tomater och broccoli rabe. Eller cima di rapa, som de säger i Italien. (Jag har googlat lite och fått klart för mig att ett av de enklaste och godaste sätten att njuta denna på våra breddgrader av någon anledning så sällsynta, snudd på okända grönsak är att fräsa blad och stjälkar i en panna med olivolja, sardeller och vitlök. Strösslas sedan några rostade pinjenötter över anrättningen just före servering når man fulländning. Föredömligt enkelt – och enligt Hustrun närmast beroendeframkallande gott.)

cimadirapa.jpg

Både Hustrun och jag har med ljus och lykta sökt den här exotiska grönsaken lite varstans under flera år, men vare sig hötorgsstånd, saluhallar eller nudelpalats har kunnat presentera den – om de ens förstått vad vi eftersökt. Men nu har jag i alla fall lyckats hitta frön, via utmärkta gourmetgarage.se. Vi får se vad det blir. Förpackningen säger 40 dagar från sådd till skörd, så med sådd om en vecka eller två lär det ha hänt något i slutet av maj om lyckan står mig bi. Jag avser att hålla min läsekrets informerad i ärendet.

31 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s