Uppväxt, del 3 – jag regredierar.

”Flashbacks”, ja. För även om jag bott i stad i princip hela mitt liv, så har ett antal somrar, skollov och helger tillbringats på diverse sommarnöjen och lantställen. Till den förstnämnda kategorin får det ombyggda hönshuset i Träslövsläge (”Läjet” för de invigda) på västkusten räknas. 60-talssomrar som för en helt ung Per präglades av Hep Stars i radion, torsk- och hummerfiske med pappa, krabbfiske med Nicke och Urban och den ständigt närvarande doften av nybakt från Ivarsa bageri.

lajet
Jodå, det är yours truly i mitten. Västkusten 1966.

Den senare kategorin rymmer främst Morgarn/Mörjaren, mormor och morfars sommarhus i Roslagen, vid Norrtäljevikens strand. Också där fiske, från morfars båt – gädda, strömming och lake i bräckvattnet. Men det gällde att ta ett stadigt tag i mahognyn när Silja Lines finlandsfärjor stävade förbi. Svallvågor var ett högdramatiskt inslag i tillvaron för en ganska mesig tioåring.

Aallotar1972-02
Silja Lines Aallotar, som hon såg ut 1972.

Sist men inte minst – farmor och farfars torp i Kettstaka, Närke. Ingen el – vedspis. Ingen glass, ingen tv, ingen cykel, men ändå spännande. En tjärn full av grodor och iglar, stenrösen med huggorm och mängder av böcker. Samt naturligtvis farfar botanikerns (jodå, nu dyker han upp igen) odlingar, av vilka särskilt en naglat sig fast i minnet – de stora, söta och gula trädgårdshallon en kollega till honom tagit fram.

gulahallon
Gula hallon. På 60-talet något av en sällsynt nymodighet, numera inte så exklusiva.

Så vart vill jag då komma med den här redogörelsen över svunna tiders sommarlov? Jo, i denna min nya tillvaro drabbas jag gång på gång av deja vu, eller flashbacks om man så vill.  Av minnen jag inte visste att jag hade. Jag stod häromdagen i begrepp att göra vad jag kunde för att fräscha upp ett av Hustruns blocketfynd; en bättre begagnad grupp av utemöbler i teak. I samma ögonblick som jag öppnade flaskan med teakolja var jag tillbaka i Norrtäljeviken, i morfars båt. Typ. Lite senare samma dag behövde jag inte mer än sticka mig på en nyponbuske för att jag skulle komma ihåg precis hur det kändes när jag rev mig halvt fördärvad i min jakt på ett in i nyponsnåret förlupet bocciaklot i Träslövsläge 1967. Och sådär håller det på.

Men, det riktigt otäcka är vad dessa flashbacks i sin tur triggar: ett sug efter att uppleva mer av allt som det var då. Jag kommer på mig själv med att laga lördagsbrunch till lilla familjen på samma sätt som min mamma gjorde. Ägg, bacon och stekt potatis – med worcester och tabasco till pappa, med Heinz chilisås till mamma och ketchup till Vera. Det äkta ”Ring så spelar vi” med the one and only Hasse Tellemar är det enda som fattas.

Hasse-tellemar
The one and only.

Speaking of which – Morrissey, Seinabou Sey och Veronica Maggio går inte längre på heavy rotation i mitt headset. Däremot Povel Ramel, Towa Carson, Carli Tornehave och Björn Skifs (med Blåblus). Visste ni förresten att Ola & Janglers hela produktion finns tillgänglig på Spotify?

Jag vet inte riktigt var det här kommer att sluta, men skulle ni se mig uppträda i ljusblå manchestershorts, sjömansmössa och sandaler i sommar vet ni vad det beror på.

31 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s