Dymmelonsdag

Idag, förstår ni, skulle det hända grejer. Efter att ha varit någorlunda professionell och jobbfokuserad under två dagar i Sthlm samt en arbetsdag här hemma i Nora var det vid fyradraget dags att tillsammans med Hustrun rulla ut Volvon i akt och mening att först hämta upp Dottern på förskolan och sedan fortsätta till den lokala plantskolan. Som f ö lystrar till det exotiska och i sammanhanget aningen svårbegripliga namnet Tahiti.

Jag har i tidigare inlägg redogjort för hur jag så här mitt i livet gör ett någorlunda allvarligt menat försök att, om inte direkt följa i min farfar botanikerns fotspår, så i alla fall hedra hans minne genom att försöka odla lite kryddor och möjligen även driva upp en och annan hushållsväxt. Jag har tillsammans med Dottern (som i och för sig raskt återvände till iPaden när hon väl fick klart för sig att tomaterna inte skulle vara färdiga att skörda nästa morgon) satt fröer, men t o m jag vet ju (efter att ha googlat) att vissa sorter gör en klokt i att sätta som färdiga plantor, för att ha en rimlig chans att se dem frodas.

Han kunde inte ha sett mer skeptisk ut ens om jag föreslagit nakenpingis.

Nåväl, hela lilla familjen stegade in i det stora växthuset, såg oss omkring och blev efter en stund uppmärksammade av föreståndaren – en silvrig farbror med snälla ögon och en sån där fin verkarrock som jag inte sett sen min morfar gick ur tiden. Jag stegade fram, och efter att vi utbytt några inledande fraser om opålitligt marsväder, förklarade jag mitt ärende.
”– Jo, vi har sått lite fröer, men vi skulle behöva några plantor också. Timjan, mynta, rosmarin och salvia. Och koriander, om du har.”
Han kunde inte ha sett mer skeptisk ut ens om jag föreslagit nakenpingis.

Men, efter några sekunder ersattes skepsisen i hans blick av något jag närmast identifierade som medlidande, varpå han förklarade att det inte var så stor mening att saluföra det jag efterfrågade förrän i mitten av april. Ty i allmänhet var det ingen som ville sätta den typen av plantor förrän de kunde vara någorlunda säkra på att slippa nattfrost.
”– Men du är hjärtligt välkommen tillbaka i mitten av april. Då brukar det vara lite varmare.”

travolta

Jag är rädd att det börjar bli en vana, det här att känna sig lite korkad. Och för att komma ur det läget finns egentligen bara ett sätt: utbildning. Har jag nämnt att min farfar var en hejare på odling? Och att han skrev? I kväll är det jag som tar med mig hans relativa bestseller: Sommartorpets trädgård, Rabén & Sjögren 1968, som kvällslektyr när jag går och lägger mig. Jag avser att läsa den från pärm till pärm och lära mig valda delar av den utantill innan jag vågar besöka Tahiti igen.

Nr 23 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBD

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s