Saknaden

Jo, den finns där. Även om vi inte riktigt hunnit känna efter. Det är ju inte bara det att vi bombats med nya intryck, utan också egentligen utan uppehåll ställts inför nya uppgifter som hör till det här med flytt till nytt. En del av problemställningarna har jag redogjort för i tidigare inlägg (ett ord: oljepanna …), medan jag än så länge avstått från att rapportera om andra inte fullt så dramatiska frågor (”Men kan vi verkligen måla sovrummet ärtgrönt?” eller ”Får byrån plats i klädkammaren?”). Icke desto mindre upptar den senare typen av spörsmål förfärande mycket av såväl tiden som den förekommande tankeverksamheten.

Men visst saknar jag ett och annat. Även om det krävdes att jag faktiskt besökte Il Caffè i förra veckan för att jag skulle känna det där stinget. (Det förtjänar i sammanhanget att nämnas att Il Caffè är platsen där Hustrun och jag träffades, och faktiskt abonnerade några år senare för vår bröllopsmottagning.)

ilcaffe

Dottern, när hon så småningom dök upp eller vad en nu ska kalla det, blev även hon stammis per omgående. Som om hon hade något val. Men, jag tror faktiskt inte hon skulle ha något att invända om jag påstod att Il, och då kanske i all synnerhet Peter James samt en och annan kanelbulle i hög grad bidragit till att skänka hennes tillvaro utanför hemmet resp förskolan innehåll och mening.

I Nora har vi också ett trevligt fik, Da Capo, som faktiskt även de serverar anständigt kaffe tillsammans med ett urval av klassiska konditorivaror – samt en och annan lokal specialitet, som Lindesbergaren.

Annars är det där med kaffe lite knöligt. Hustrun införskaffade en espressomaskin inför vår flytt – en fin DeLonghi som jag raskt utsåg till min nya BFF. Med inbyggd kaffekvarn som sig bör, och hela bönor hittas på ICA Supermarket här i Nora. Under skylten ”TRENDKAFFE” återfinns ett par varianter från Lavazza samt ett gäng inte fullt så övertygande inhemska espressorostningar – från Zoegas, Gevalia och Arvid Nordquist. Lavazza duger alldeles utmärkt till vardags, även om jag emellanåt svårt saknar Palombinis Super Crema.

delonghi

Senast jag var på Kungsholmen passade jag på att slinka förbi Daglivs för att proviantera den marockanska kryddpastan Harissa utan vilken jag svårligen kan tillreda en riktigt god tomatsås.

Det blir att jag passar på att hälla i mig den när jag besöker Stockholm, på samma sätt som jag passar på att handla sådant som jag inbillar mig än så länge är lite för exotiskt för Nora. Fast i det avseendet har jag redan åkt på bakläxa. Senast jag var på Kungsholmen passade jag på att slinka förbi Daglivs för att proviantera den marockanska kryddpastan Harissa utan vilken jag svårligen kan tillreda en riktigt god tomatsås.

harissa

En rejäl burk Tahini – sesampastan som är en oundgänglig ingrediens om ens hummus ska smaka något annat än kryddad pappersmassa slank också med. Tryckte ner allt i portföljen efter att ha betalat, släpade sen runt på tuber och burkar resten av dagen innan jag återvände till Nora. Nöjd och glad som en spelman, tills jag nästa dag besökte Noras lilla Coop i akt och mening att handla mjölk och bröd – och fann mig stå öga mot öga med såväl osaltad som saltad tahini, Baba ganouj, Himalayasalt med mera. Mycket mera. Jag är inte riktigt klar över sens moralen i detta ännu – men jag kände mig rätt korkad.

Nr 14 av 100 i #Blogg100

I morgon: Mera mat

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s