Ett nytt kapitel var det, ja.

Om någon hade bett mig associera till begreppet Bergslagen så sent som för tre, fyra år sedan skulle jag sagt ”Grythyttan”. Samt ”ett gäng nedlagda gruvor, någon ammunitionsfabrik, i övrigt barrskogshelvete”. Men sedan dess har jag tvingats revidera min uppfattning. Under våra första år tillsammans firade Hustrun och jag sommarsemester dels i Stockholms skärgård (Högre makter har nämligen välsignat mig med en amerikamoster som äger en försvarlig bit av Svartsö), dels i Skåne – företrädesvis på Österlen, där jag faktiskt bott en gång i tiden.

Sommaren 2014 var det dock Hustruns tur att ta med mig till sin barndoms trakter. Vi hyrde sålunda ett sommartorp i Nora. Hustrun är född och uppvuxen i Lillån just utanför Örebro, och det var till Nora hon och hennes familj åkte om somrarna för att bada och äta glass. Samt om hösten för att plocka bär och svamp. Torpet var beläget just utanför staden, och mina förväntningar var (som väl f ö framgår av inledningen ovan) inte särskilt högt ställda.

Istället för Östersjön – mängder av insjöar. Badsjöar, fiskesjöar, bara-snygga-att-titta-på-sjöar.

Döm så om min förvåning när vi rullade in i ett landskap som var öppet och fritt och som närmast påminde om den böljande och mjukt kuperade terrängen i Österlens nordöstra hörn; tänk Brösarp, Ravlunda och Degeberga. Men istället för Östersjön – mängder av insjöar. Badsjöar, fiskesjöar, bara-snygga-att-titta-på-sjöar.

torpet

Hursomhelst, vi stortrivdes. Stortrivdes såpass att vi kom tillbaka sommaren därpå, hyrde samma torp och stortrivdes igen. (Även om vi hade uppskattningsvis åtta soltimmar på två veckor …)

Ganska omgående slog vi de där treorna i Tumba och fyrorna i Farsta ur hågen.

När vi slog oss ner vid våra datorer i höstas i akt och mening att hitta rymligare och gärna ännu bättre boende visste vi redan att en uppgradering i närområdet skulle kosta betydligt mer än vi ansåg oss ha råd med. Ganska omgående slog vi även de där treorna i Tumba och fyrorna i Farsta ur hågen. I stället dök en gemensam tanke upp om att kanske försöka inreda den där klädkammaren till ett litet men ändå eget rum åt Dottern. Och kompensera genom att skaffa ett eget litet fritidshus, med mera space? För helger och sommarveckor? I trakterna kring Nora eller Lindesberg?

Vi började bevaka marknaden. Inte bara genom Hemnet, utan även genom Fastighetsbyrån och Länsförsäkringar Fastighetsförmedling – de två aktörer som får sägas dominera just den här delen av marknaden. Vi var överens om att vi sökte ett fritidsboende – inget annat – men efterhand som objekten trillade in kunde vi inte riktigt låta bli att fundera kring hur det skulle vara att ta steget och flytta på riktigt. Och skriva ett nytt kapitel i vår historia. På riktigt.

Nr 12 av 100 i #Blogg100

I morgon: TBA.

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s