Ett nytt kapitel. Helt enkelt.

Jag var i Stockholm här förleden. Jag hade planerat för två dagar späckade med möten och kul jobb. Det sprack redan från början. Som nämnts tidigare här i bloggen är klimatet klart annorlunda i Bergslagen än i Stockholm. Här är det vinter på riktigt. Detta visade sig inte minst i måndags, då ett ymnigt snöfall under natten resulterat i att riksväg 50 kantades av  dikeskörda långtradarsläp. Lokalradion rapporterade att ingen av avåkningarna resulterat i personskador och tur var väl det – men körtiden på normalt 2,5 timme förlängdes avsevärt. Mitt första möte i Sthlm var bestämt till kl 11, men klockan hade hunnit bli drygt tolv när jag rullade in på Sveavägen. Knappt hade jag hunnit messa ursäkt innan kl 14-mötet hörde av sig och undrade var jag höll hus kl 9, då vi skulle setts över frukostkaffe …

restaurang-salt-bar-matsal-kungsholmenlilla-essingen-stockholm-4

Så där höll det på. Efter att ha strukit en del, pusslat om lite annat och genomfört knappt hälften av vad jag föresatt mig var det så med en lättnadens suck jag slog mig ner vid ett fönsterbord på Salt och beställde en öl i väntan på de goda vännerna: Redaktören, Direktören och Frisören.

Herrarna infann sig så småningom, en efter en, och efter att ha avhandlat en del dagsaktuella spörsmål, tagit heder och ära av en och annan tvprogramledare samt för varandra redogjort varför
a) Ryssland aldrig kommer att försöka annektera Gotland,
b) Ryssland förr eller senare kommer att försöka annektera Gotland
(stryk det som ej önskas)
dök så frågan upp igen: varför bestämde sig familjen för att lämna Stockholm för Nora?

Nära till allt, etc. Allt det där som folket bakom ”Stockholm – the Capital of Scandinavia” brukar andra (medan köpenhamnarna ler i mjugg …) gick att applicera.

För att besvara den måste jag gå tillbaka lite i tiden. När Hustrun och jag först träffades bodde vi båda på Kungsholmen, och njöt så gott som dagligen av allt det den relativa storstaden hade att erbjuda. Ett rikt och brett utbud av kultur och nöjen – teater dans (mest Hustrun), krog och bar (mest jag), museer (båda, faktiskt). Nära till allt, etc. Allt det där som folket bakom ”Stockholm – the Capital of Scandinavia” brukar andra (medan köpenhamnarna ler i mjugg …) gick att applicera. Hustruns 2,5:a om 58 kvadrat, på Bergsgatan, i vilken vi så småningom flyttade ihop, var perfekt för oss ett par tre år. Men sen kom Dottern och förstörde alltihop. På sätt och vis. 😉

Dottern var oerhört efterlängtad, men hennes ankomst innebar också att allt det där fina med att bo mitt i allt det där fina tvärt förlorade i relevans.

En treåring motsvarar i volym knappt mer än en ordinär potatissäck, rent fysiskt – men tenderar i allmänhet att ta avsevärt mer plats än så.

Jag menar, som nyblivna föräldrar – utan någon extended family i form av mormor, farbror, farfar eller moster som kunde hjälpa till – kom vi inte i åtnjutande av särskilt mycket storstadspuls, om man säger så. Efterhand kom även vårt hem att kännas lite trångt. En treåring motsvarar i volym knappt mer än en ordinär potatissäck, rent fysiskt – men tenderar i allmänhet att ta avsevärt mer plats än så. Vi började, som så många andra före oss, surfa på hemnet.se – och se då var det snart klippt. Det var dags för ett nytt kapitel, helt enkelt.

Nr 11 av 100 i #Blogg100

I morgon: Ett nytt kapitel var det, ja.

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s