Elementens raseri, del 1

Jag var först på plan när familjen skulle flytta in i mitten av januari. Jag företog en slags rekognosceringstur till Bunkern/Villa Vera helgen innan det riktiga flyttlasset skulle komma dundrande, för att se att allt var i ordning. Det var det. Åtminstone i princip. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle vara så förtvivlat kallt. Och så mycket snö. (Det förtjänar här att nämnas att Nora ligger i en betydligt kallare klimatzon än Stockholm – i odlingszon 4 närmare bestämt. Stockholm ligger i odlingszon 2. Så här är det vinter när det är vinter – inte något halvhjärtat slask som på Kungsholmen.)

thethingDet var runt -10° när jag rullade in vid middagstid, och framåt natten dök temperaturen ner mot -20°. Inomhus var det nätt och jämnt +6° när jag kom. För alldeles bortsett från att utomhusklimatet mer och mer påminde om miljön i John Carpenters klassiker ”The Thing” från 1982 – tänk bara bort rymdmonstret – hade husets tidigare ägare nogsamt stängt ner oljepannan någon dag tidigare i samband med avflyttning. Kanske extra olyckligt med tanke på att förutom en öppen spis är golvvärmesystemet, det av just oljepannan försörjda, det enda som ser till att samtliga 230 kvm är beboeliga vintertid.

Jag såg framför mig frysta och spruckna vattenledningar, översvämningskatastrof och hånskrattande försäkringstjänstemän.

Tufft läge alltså. Jag såg framför mig frysta och spruckna vattenledningar, översvämningskatastrof och hånskrattande försäkringstjänstemän, men lyckades så småningom få fjutt på oljepannan igen och brassade på så mycket jag vågade. Effekten lät dock vänta på sig, vilket jag i högsta grad gjordes medveten om när jag redde mitt nattläger på medhavt liggunderlag samt en sovsäck min kära hustru packat. En sovsäck vilken visade sig vara en ”juniormodell” som nästan men bara nästan nådde mig upp till armhålorna.

Nästa morgon (+12 inomhus och pannan slocknade lite då och då) gick så färden över Byggvaruhuset i Nora (”Nä tyvärr, de är helt slut …”) till Jula i Örebro, där två konvektorelement inhandlades. Betydligt billigare än jag hade vågat hoppas, och då var de ändå importerade ända från Folkrepubliken Kina.

Nr 2 av 100 i #Blogg100

I morgon: Elementens raseri, del 2

Annonser

Författare: peranchor

Här brukade det stå: ”Mat, media, vin (inte nödvändigtvis i den ordningen) är vad som får min jord att snurra.” Det var då det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s